A Travellerspoint blog

Travelling...

... ej lika med verkligheten!

sunny
View Nicaraugua summer 2009 on Sarah_S's travel map.

Nu har jag alltså slutäntligen kommit fram, inte bara till det rätta San Jose men verkligen kommit fram till Tipitapa, Nicaragua, dit jag egentligen ville. Och även om det fanns många oväntade hinder, så har jag kommit fram till slut och har till och med börjat vänja mig vid allt det här. Men låt mig börja från början:

Nu hade jag alltså kommit fram till det rätta San Jose och hade verkligen tänkt att allt "trouble" skulle vara förbi nu, men då började det först. Min forst dag in San Jose spenderade jag bara på hostelet, undreande varför de personerna från Tipitapa( där jag skulle jobba) inte längre hörde av sig och höll på att prata med dem andra "mochileros"(backpackers) om säkerheten här nere och vilka platser man skulle gå och titta på.

Jag fick jättemycket hjälp och råd verkligen alla sa, res inte till Managua för det är riktig riktig farligt. alltså skrev jag igen till personerna i Tipitapa att vi skulle träffas in Granada, lite mer söderut av Managua, för att jag inte vill åker till Managua, men fick igen inte någt svar! Efter jag hade väntat två dagar in San Jose (den tråkigaste staden i världen. det finns absolut inget, inget att göra) och fortfarande inte hade hört ngt från nån, bestämmde jag mig att packa ihop mina grejer och ta en bus till Nicaragua, till Granada där jag hoppades att de från jobbet skulle möta mig!
På bussen satt jag brevid en ung snygg kille från Panama, som hjälpte mig att komma över gränsen, för jag förstog naturligtvis ingenting av vad de där gränspolisen frågade mig, och så sa han helt enkelt att vi resa ihop och svarade på allt och allt blev bra :-), alltså ibland undrar jag hur mycket tur jag förtjännar.

På eftermiddagen kom jag alltså fram till Granada, minst 40 grader och solsken, och skulle hitta en hostal. Jag hade valt ett i förväg, men hade tyvärr inte tänkte på att Lonely PLanet guiden jag har med mig redan är några år gammal. Efter att jag hade gått genom hela staden (ok den är inte särskilt stor, men ändå), med alla mina grejer (min rycksäck är ungefär lika stor och tung som jag (liten, väldigt liten överdrift)) två gånger och fortfarande inte hade hittat stället, gav jag upp och tog det första vandrarhemmet som jag stött på. (dagen därpå fick jag reda på att vandrahemmet jag letade efter hade bytt adress och var i huste brevid :-((( ) Men det var helt okey där.

Det förrsta jag kollade var mitt mail, men jag hade fortfarande inte fått ngt från Tipitapa, och överhuvudtaget hade jag inte fått like mycket mail som jag bruka få (jag får alla mina mail från alla adresser skickat till mitt gmailadress), men det enda jag tänkte var att folk väl redan har glömmt mig! Ett telefonnummer hade jag inte heller så att jag skulle har kunnat ringa dem och min kontakt in Tyskland hade inte heller hört av sig och har inte varit online på flera dagar! Naja då tänkte jag jag vänta en dag till och gör det bästa ur situationen och gå och lära känner staden och omgivningen lite! Vid den tidpunkten hade jag redan träffat Male (en tjej som är från Argentinia och bor i Costa Rica) som bodde på samma hostal och två irländare. Min förrsta dag i Granda tillbringade jag huvudsakligen med att vandra omkring stan (ihop med Male) köpa billig mat från den lokala marknaden (ngt som alla guidböcker varna förr, dagen därpå visste jag varför :-(, men det var riktigt gott och billigt!) och kolla på kyrkor och museer. Det var verkligen en trevlig liten stad, som känndes till och med rätt säker, och jag började undrar om Nicaragua inte alls var så fattig och farligt som alla bruka säga! Min reslust kom tillbaks och det ända som fick mig att inte känner mig helt avsläppnat och glad var att jag fortfarande inte hade hört ngt av personerna i Tipitapa!
Nästa dag tillbringade Male och jag med att utforska omgivningen, vi åkte i en liten trehjuling runt till olika byar i omgivningen och till en "craterlake" och till huset där Sandino (Nicaraguas national hjälte) föddes. En riktig trevlig dag, men på kvällen började jag verkligen att bli oroligt! Jag hade nästan inte fått ngt mail alls och jag visste inte längre vad jag skulle göra, kanske finns skolan/biblioteket där jag skulle jobba inte alls? De två irländare som jag hade träffat hade bestämmt sig att åker till Managua nästa dag och eftersom Tipitapa är väldigt nära Managua och jag tänkte att det inte kan hända mig så mycket i sällskapp av två stora starka män, tänkte jag det skulle vara bäst om jag åker med dem!

Och jag skrev en email till till dem i Tipitapa (jag tror den tionde som jag inte hade fått svar på) att jag skulle vara en Managua den 26:e och vänta på dem. Det var det fjärde möte som jag föreslog. De tre innan blev aldrig ngt eftersom de aldrig svarade och jag därför trodde dem skulle inte komma!

Vi kom fram till Managua på efetrmiddag och lyckades hitta vandrarhemmet utan större problem och utan att bli rånade. I vandrahemmet kollade jag mitt mail direkt men återigen inget, då började jag bli skeptiskt, kankse är ngt fel med mitt mailadress?? Men innan jag kunde komma fram till ngt bjöd de två irländare mig att följa med de på en "trip" genom stan med en taxi, för att det är tydligen för farligt att promenera. Så jag åkte med dem, det var intressant att se hur Managua se ut, det var betydligt fattigare än Granada, men fortfarande inte så fattig som folk hade beskrivit det för mig! Mangua är den fulaste staden jag nånsin har sett! Verkligen, det är smutsig, luktar fruktansvärd och har inte ens ett riktig centrum! Vi fick lämna taxit några gånger och bara när det var polis i närheten! Vi tittade bland annat på en gammal kyrka, som det stog i guidboken att man inte kan titta på för omgivningen är så osäker men när vi var där så var det polis där. Efter vår lilla utflygt kom vi tillbkas till hotelet och såg att det var polis där och mycket folk och allt så vi gick in och frågade vad som hade hänt och då fick vi reda på att två nyanlända holländare hade varit ute och promenerat där vid den der kyrkan och hade blivit rånade och blivit av med allt, pengar, kreditkort, pass, och en av de hade blivit nerslagen. Vad vi hade för tur!
Så för kvällen glömmde jag att jag inte visste vad jag skulle göra dagen därpå och gick istället ut med dem och firade att dem inte hade blivit mer skadat!

.... (imorgon)

Posted by Sarah_S 10:30 Archived in Nicaragua Tagged women

Email this entryFacebookStumbleUpon

Table of contents

Be the first to comment on this entry.

This blog requires you to be a logged in member of Travellerspoint to place comments.

Enter your Travellerspoint login details below

( What's this? )

If you aren't a member of Travellerspoint yet, you can join for free.

Join Travellerspoint