A Travellerspoint blog

A week travelling...

... what they call "Seminar"

sunny 38 °C
View Nicaraugua summer 2009 on Sarah_S's travel map.

Förra veckan skulle dem andra två voluntärer på seminar och eftersom organsisationen som har skickat dem hit inte ge nagra klara förslag hur en sån seminar ska se ut, bestämmde vi här helt enkelt att alla unga som jobba här i biblioteket skulle åka till en morfar av en kille vi känner som bor här på landet (el campo) för att uppleva vad det betyder att bo på landet här. Och på väg dit och tillbaks skulle vi titta på andra bibiotek som drivs av andra tyska voluntärer. Och efter vi hade diskuterat detta förslag förra söndagen, satt vi dagen därpå redan på bussen ( mer eller mindre bra förbered, med mer eller mindre mycket utrustning, med en mer eller mindre stor plan vad exact vi skulle göra och vart vi skulle ;-) ) och var på väg mot vårt nästa lilla äventyr!

Från Tipitapa tog vi alltså bussen norrut och efter nagra timmar på väger som knappt förtjänner att bli kallad så, och med högstfart runt 20kmh kom vi fram till en litten by mitt i ingenstans (trodde vi, oh hur lite vi visste då) där en gammal tysk kvinna bor. Hon öppnade där ett litet bibliotek för ungefär 20 år och nu är det faktiskt ganska stort och jättefint, dem har teater där, en stor trägård, och mycket mycket plats där barnen kan leka och massor med spel och böcker. Vi var verkligen jätteimponerade. Så helad dagn spenderade vi där och frågade om hur dem gör där och lärde oss massor med grejer och sammlade ideer för vår eget lilla biblioteket. Vi kom på att vår störrsta problemet är att vi inte har ngn stad eller skola som stödja oss. Så det är det förrsta vi ska försöka fixa nu.

På kvällen fick vi sova i huset som vanligtviss voluntärerna bo i men dem hade precis åkt hem till Tyskland. Senare kom typ alla tjugo ungdomar som fortfarande bor kvar i byn och festade med oss. Och efter nagra öl så började dem dansa framför vårt lilla hus, och ldet tog inte ens 5 min till dem märkte att Sarah och jag bara satt och tittade på (tänkte vi skulle kunna smyga iväg eftersom vi fortfarande inte är särskilt duktiga på att skaka rumpan som dem gör). Men det blev aldrig så, och senare ståg vi verkligen framför drygt tio killar och lätt dem andra tjejer försöka att lära oss att skaka rumpan, jag tror jag har inte skrattat så mycket på länge, och killarna säkert inte heller.

Tidig nästa dag tog vi en ny bus lote mer norrut, och vi blev utsläppt nånstans på vägen där en man och hästar väntade på oss. Och sen så tog vi av mitt mot ingenstans upp och nerförr backarna, mitt genom skogen,... och efter jag vet inte hur länge hittade vi verkligen en väg och hus. Och då var vi framme... inget vatten i huset, inget ström, svin och hästar, kor, hönor, katter och hundar. Alla djur springer omkring, inte instängda, bara så där, i hustetm utanför.... allt helt otroligt. Där spenderade vi dagen och nästa dagen också, badadet i floden, där vi också "duschade", tvättade kläder och diskade, vandrade längs floden till en liten vatenfall och badade i den och på kvällen låg vi runt elden och lyssnade på dem vilda djuren som hördes i regnskogen omkring. Det går inte att komma längre hemifrån.

Mitt på natten fick vi sen säga Hejdå och klockan 2 tog vi hästerna och gav oss iväg mot den närmaste vägen där en busse skulle plocka upp oss, och efter en lång natt på en häst kom vi fram till en väg och det kom verkligen en buss som plockade upp oss och vi åkte hela vägen till gränsen till Honsuras, till Ocutal. Där tittade vi på ett bibliotek till och vilade våra stackars rumpor som inte alls var vana vid att sitta på en häst så länge!

Dagen efter åkte vi söderut igen och medans vi stog vid en väg , förrutom vägen bara "the wilderness" runt omkring, och väntade på en bus, kom Sarah och jag på iden att vi skulle ju kunna spara lite pengar och lifta. Och så ställde vi två tjejer oss vid vägen och höll ut tummarna, mer för att vi tyckte det var roligt än för att vi trodde ngn skulle plocka upp oss, men det tog inte ens 5 minuter till en Pick-upp (en Jeep som är öppet där bak) stannade och plockade upp oss. Att sitta där bak och se hur världen flyget förbi en, att känna hur vinden blåser genom håret, det ger en sån frihetskännsla som man få goshud (kan man säja så?). Och 2 timmar senare hade vi kommit fram till en liten by mitt i Nicaraguas kaffe region. Där stannade vi två dagar och såg hur dem odlar kaffe och bönor och bananer där. Och sen var vår lilla seminar (resa) tyvärr redan förbi och vi fick komma tillbaks till Tipitapa.

Och här sitter jag nu och om en half timme har jag min första mattekurs. Lite nervös är jag måsta jag erkänner :-)

Hörs snart.
Imorgon får ni nya bilder!
Kram

Posted by Sarah_S 15:22 Archived in Nicaragua Tagged volunteer

Email this entryFacebookStumbleUpon

Table of contents

Be the first to comment on this entry.

This blog requires you to be a logged in member of Travellerspoint to place comments.

Enter your Travellerspoint login details below

( What's this? )

If you aren't a member of Travellerspoint yet, you can join for free.

Join Travellerspoint