A Travellerspoint blog

Tipitapa

... det riktiga Nicaragua

overcast 41 °C
View Nicaraugua summer 2009 on Sarah_S's travel map.

efter en natt ute i en av Managuas bästa salsa clubbar, har till och med jag lärt mig några steg. Hur kom det sig? Vi var en grupp av 5 personer som var ute på dansgolvet, 4 killar och jag och trev av dem hade redan hittat en minderårig snygg nicaraguansk tjej, medans John och jag som båda har nån hemma, försökte vår bästa med att inte se allt för löjligt ut. Efter ett tag fick vi syn på ett nicaraguanskt par som typ ägde dansgolvet och efter ett tag till gick jag fram till dem och sa att dem verkligen är dem bästa dansare jag har sett i mitt liv. De skrattade bara och föreslog att vi skulle byta partner och att de skulle lära oss lite. De hade ingen ahning vad dem gav sig in på, men jag tror att jag inte gjorde för det allt för dåligt' jag försökte i alla fall. Och vi hade väldigt roligt! :-)

Och nästa morgonen hade jag verkligen tur. Jag fick tag i min tyska vän som har kontakt till Tipitapa och fick ett nummer och efter några försök fick jag verkligen tag i nån! Och efter nästan 4 timmars sökande (de sökte stället där jag var och jag fick förflytta mig 2 gånger innan dem hittade mig) träffades vi äntligen!! So glad!!!!!!!!!!!!!
Och då fick jag reda på vad som hade gått fel. De hade svarat, men till mitt chalmers mail, och den har stängts av den 16:e om man inte har fixat sitt nya kontot! AHHHHHHH

Men i alla fall hade jag kommit fram, och det utan att nånting har blivit stulen eller jag har blivit rånad eller nånting ännu värre. Och det är jag otroligt tacksam förr.

Livet i Tipitapa:

Jag bor i en av de fattigaste "barrios" (delar av stan), men huset jag bor i har ändå mycket mer lyx än många runt omkring. Till exempel har vi ett riktig golv i huset och inte bara jordgolv, och det allra bästa tycker jag är att vi har en riktig toa! Den funkar bara hälften av dagn och tvål inte toapapper, men det är en riktoig toa, med en riktig "flush" (ingen ahning vad det heter på svenska), för toapappret finns en liten papperslåda brevid! Men på eftermiddag när det börjar regnar måste man stoppa ner stora sten i toa för att stoppa vattnet från att komma ut ur toan .:-)

Posted by Sarah_S 17:10 Archived in Nicaragua Tagged volunteer Comments (0)

Travelling...

... ej lika med verkligheten!

sunny
View Nicaraugua summer 2009 on Sarah_S's travel map.

Nu har jag alltså slutäntligen kommit fram, inte bara till det rätta San Jose men verkligen kommit fram till Tipitapa, Nicaragua, dit jag egentligen ville. Och även om det fanns många oväntade hinder, så har jag kommit fram till slut och har till och med börjat vänja mig vid allt det här. Men låt mig börja från början:

Nu hade jag alltså kommit fram till det rätta San Jose och hade verkligen tänkt att allt "trouble" skulle vara förbi nu, men då började det först. Min forst dag in San Jose spenderade jag bara på hostelet, undreande varför de personerna från Tipitapa( där jag skulle jobba) inte längre hörde av sig och höll på att prata med dem andra "mochileros"(backpackers) om säkerheten här nere och vilka platser man skulle gå och titta på.

Jag fick jättemycket hjälp och råd verkligen alla sa, res inte till Managua för det är riktig riktig farligt. alltså skrev jag igen till personerna i Tipitapa att vi skulle träffas in Granada, lite mer söderut av Managua, för att jag inte vill åker till Managua, men fick igen inte någt svar! Efter jag hade väntat två dagar in San Jose (den tråkigaste staden i världen. det finns absolut inget, inget att göra) och fortfarande inte hade hört ngt från nån, bestämmde jag mig att packa ihop mina grejer och ta en bus till Nicaragua, till Granada där jag hoppades att de från jobbet skulle möta mig!
På bussen satt jag brevid en ung snygg kille från Panama, som hjälpte mig att komma över gränsen, för jag förstog naturligtvis ingenting av vad de där gränspolisen frågade mig, och så sa han helt enkelt att vi resa ihop och svarade på allt och allt blev bra :-), alltså ibland undrar jag hur mycket tur jag förtjännar.

På eftermiddagen kom jag alltså fram till Granada, minst 40 grader och solsken, och skulle hitta en hostal. Jag hade valt ett i förväg, men hade tyvärr inte tänkte på att Lonely PLanet guiden jag har med mig redan är några år gammal. Efter att jag hade gått genom hela staden (ok den är inte särskilt stor, men ändå), med alla mina grejer (min rycksäck är ungefär lika stor och tung som jag (liten, väldigt liten överdrift)) två gånger och fortfarande inte hade hittat stället, gav jag upp och tog det första vandrarhemmet som jag stött på. (dagen därpå fick jag reda på att vandrahemmet jag letade efter hade bytt adress och var i huste brevid :-((( ) Men det var helt okey där.

Det förrsta jag kollade var mitt mail, men jag hade fortfarande inte fått ngt från Tipitapa, och överhuvudtaget hade jag inte fått like mycket mail som jag bruka få (jag får alla mina mail från alla adresser skickat till mitt gmailadress), men det enda jag tänkte var att folk väl redan har glömmt mig! Ett telefonnummer hade jag inte heller så att jag skulle har kunnat ringa dem och min kontakt in Tyskland hade inte heller hört av sig och har inte varit online på flera dagar! Naja då tänkte jag jag vänta en dag till och gör det bästa ur situationen och gå och lära känner staden och omgivningen lite! Vid den tidpunkten hade jag redan träffat Male (en tjej som är från Argentinia och bor i Costa Rica) som bodde på samma hostal och två irländare. Min förrsta dag i Granda tillbringade jag huvudsakligen med att vandra omkring stan (ihop med Male) köpa billig mat från den lokala marknaden (ngt som alla guidböcker varna förr, dagen därpå visste jag varför :-(, men det var riktigt gott och billigt!) och kolla på kyrkor och museer. Det var verkligen en trevlig liten stad, som känndes till och med rätt säker, och jag började undrar om Nicaragua inte alls var så fattig och farligt som alla bruka säga! Min reslust kom tillbaks och det ända som fick mig att inte känner mig helt avsläppnat och glad var att jag fortfarande inte hade hört ngt av personerna i Tipitapa!
Nästa dag tillbringade Male och jag med att utforska omgivningen, vi åkte i en liten trehjuling runt till olika byar i omgivningen och till en "craterlake" och till huset där Sandino (Nicaraguas national hjälte) föddes. En riktig trevlig dag, men på kvällen började jag verkligen att bli oroligt! Jag hade nästan inte fått ngt mail alls och jag visste inte längre vad jag skulle göra, kanske finns skolan/biblioteket där jag skulle jobba inte alls? De två irländare som jag hade träffat hade bestämmt sig att åker till Managua nästa dag och eftersom Tipitapa är väldigt nära Managua och jag tänkte att det inte kan hända mig så mycket i sällskapp av två stora starka män, tänkte jag det skulle vara bäst om jag åker med dem!

Och jag skrev en email till till dem i Tipitapa (jag tror den tionde som jag inte hade fått svar på) att jag skulle vara en Managua den 26:e och vänta på dem. Det var det fjärde möte som jag föreslog. De tre innan blev aldrig ngt eftersom de aldrig svarade och jag därför trodde dem skulle inte komma!

Vi kom fram till Managua på efetrmiddag och lyckades hitta vandrarhemmet utan större problem och utan att bli rånade. I vandrahemmet kollade jag mitt mail direkt men återigen inget, då började jag bli skeptiskt, kankse är ngt fel med mitt mailadress?? Men innan jag kunde komma fram till ngt bjöd de två irländare mig att följa med de på en "trip" genom stan med en taxi, för att det är tydligen för farligt att promenera. Så jag åkte med dem, det var intressant att se hur Managua se ut, det var betydligt fattigare än Granada, men fortfarande inte så fattig som folk hade beskrivit det för mig! Mangua är den fulaste staden jag nånsin har sett! Verkligen, det är smutsig, luktar fruktansvärd och har inte ens ett riktig centrum! Vi fick lämna taxit några gånger och bara när det var polis i närheten! Vi tittade bland annat på en gammal kyrka, som det stog i guidboken att man inte kan titta på för omgivningen är så osäker men när vi var där så var det polis där. Efter vår lilla utflygt kom vi tillbkas till hotelet och såg att det var polis där och mycket folk och allt så vi gick in och frågade vad som hade hänt och då fick vi reda på att två nyanlända holländare hade varit ute och promenerat där vid den der kyrkan och hade blivit rånade och blivit av med allt, pengar, kreditkort, pass, och en av de hade blivit nerslagen. Vad vi hade för tur!
Så för kvällen glömmde jag att jag inte visste vad jag skulle göra dagen därpå och gick istället ut med dem och firade att dem inte hade blivit mer skadat!

.... (imorgon)

Posted by Sarah_S 10:30 Archived in Nicaragua Tagged women Comments (0)

Pics and comments

Om ni vill kolla mina kort så finns dem på högersidan bland: more photos och jag blir jätteglad om ni kommenterar vad jag skriva och berätta lite om vad som händer hemma. Det är alltid roligt att höra!
Om ni vill kommentera måste ni skaffa en "account", det är enkelt och grattis!
Jag hoppas att jag hör av många!
Jag saknar er därhemma i Sverige!

Posted by Sarah_S 14:10 Comments (0)

Good old friends...

... a week that wasnt planned!

overcast
View Nicaraugua summer 2009 on Sarah_S's travel map.

När jag vaknade nästa morgonen var Luis redan där, han kom upp hela vägen från Los Angeles! Innan vi åkte iväg för att träffa Federico en Berkley, gick vi ut (naja, inte riktig sant, vi körde de 200 meter till det närmaste köpcentrumet!) och åt frukost. Fastfood till frukost, välkommen till Amerika! (hela veckan åt vi inte hemma en enda gång, bara fastfood ute, jag var verkligen förvånad att inte ALLA är otroligt tjocka!)

Efter en helt enorm Hamburgare till frukost, körde vi upp till Berkley för att träffa Federico och några andra vänner, och då ville dem kolla min pass och märkte att det var min födelsedag. Oj, det hade någ varit bättre att inte berrätta för jag hade fortfarande ett stort behov av att sova, men det blev inget. Det var länge sen jag har fästat sådär ordentlig, och efter min första dag en Amerika hade jag lätt behövt flere dagar återhämdningstid. Men jag hade en great födelsedag!

Efter typ två timmars sömn var vi på väg till San Francisko! En riktig cool stad! Otroligt! Vädret var tyvärr inte det bästa men det var ändå cool att lära känner staden och att vara ute med en hel grupp vänner. Efter en natt som vi återigen spenderade festande, tog vi det lungt följande dagen och satt på stranden, åt pizza och hamburgare och diskuterade livet och politik. Det är otroiligt intressant att diskutera med dem, för deras bakgrund och för att de också är invandrare men i ett land som inte alls ta upp de på samma sätt. Sen har alla av dem pluggat på Berkley. Många av de var illegala invandrare, och är legale nu och andra som fortfarande är illegala och bara kunde plugga för nån generös American betalar för att muta myndigheterna, så att dem är gäst studenter från Mexico. Så att de är helt beroende av deras välfärd. Så det är väldigt intressant att prata med dem.
Samma dag var vi också och kollade på Berkley, en riktig riktig cool skola och campus, de har det näst största biblioteket in Amerika. Det var värkligen imponerande, jag måste erkänna att jag kom på ideen att kanske söka dit och plugga ett år där, det skulle vara kult.

Nästa dag åkte hela gruppen ner till San Jose igen och vi gick på en koncert där. Jag kännde inte till gruppen (men alla som känner mig bra, vet att jag inte bruka känna till nån grupp) men det var trevligt ändå. Den natt fick jag äntligen lite mer än bara 3 timmar sömn och dagen därpå körde Luis och jag ner till Los Angeles, och stoppade på väg hos hans föräldrar, som bor mitt i ingenstans och lever av jordbruk. Sen på kvällen kom vi äntligen fram till L.A. och stannade hos ett par, ochså vänner, som är lite äldre och som också är mexican-american och som är klar med skolan och har börjat jobba och bor i en lägenhet, my God, helt otroligt, vilken lyx. Så jag antar när jag kommer och hälsa på mina vänner nästa gång så kommer de också har det så :-) och inte bor i ett hus som ska rivas ner och där dem inte har tillstånd att bo, där det inte finns electrictet regelbundet och så vidare.
Mitt i natten kom resten av gruppen fram till L.A. för de hade bestämmt sig för att följa efter för att kunna spendera lite mer tid med oss och för att festa lite mer...( inte att vi hade typ festat varenda kväll sen jag kom dit :-))

Nästa dag skulle vi först gå och titta på en av L.A.s berömmda surferstränder och titta lite på livströtta snygga killar med bar överkropp, men när vi kom fram var det inte alls så jättehöga vågor och jag sååå otroligt sygen att bada att jag övertygade dem andra att hoppa in med mig i våra underkläder (äVEN OM DET VAR ILLEGAL). Det var helt otroligt och dem fick mig inte ur vattnet på flera timmar, jag älskar havet, och vädret var underbart och allt, jag ville bara inte se ngt annat utan bara vara där. Men jag tror dem andra tyckte också det var roligt även om de flesta var lite blygga och först inte ville simma i sina underkläder.
Dagen var tyvärr redan förbi när de andra kunde övertyga mig att lämna sandstranden och åker vidare, altså bestämmde vi oss för att göra sightseeing dagen därpå och att åka hem istället, klä upp oss och gå ut till nån Salsa och Merenge club där de skulle lära mig att dansa. :-)
Jag var typ den ända vita personen i hela clubben och utan den falska vigselring på fingret hade jag säkert inte kunnat fly undan alla killar. Och sen dansade vi, timme efter timme och jag hade verkligen " the time of my life", och alla som tittade troligen också :-)
Och gissa vad? Nästa dag hade jag en sån träningsvärk som aldrig förr!
Natten spenderade jag hemma hos Federico, och nästa morgonen fick jag äter frukost med hela familien, förr alla ville träffa mig, allt på spanska, ca. 35 personer, men Federico sa att jag "did well"!

Sen var det dags att säga hejdå till hälften av alla mina nya vänner för att de fick åker hem till San Francisko. Jag hade ändå en dag kvar och då visade Luis mig Hollywood (vilken besvikelse!) inte alls vad jag hade föreställt mig! Smutsig, tråkig,inte riktig nåt att se. Och på kvällen var jag altså på vä igen!

Den här gången på väg till San Jose, Costa Rica, Stop number 2 on my journey!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Posted by Sarah_S 15:07 Archived in USA Comments (1)

En olycklig början...

... eller en vecka i California

overcast

Hej allihoppa

Hur är det där hemma? Kalt? Regn? Eller har ni en bra sommar? äöå

Jag har nu varit på väg till Tipitapa, Nicaragua för lite mer än två veckor. Hur kommer det sig undrar ni kanske och de flesta av er som känner mig mer eller mindre bra kommer inte vara förvånad över vad som har hänt. Två dagar innan jag skulle åker hemmifrån ringde jag till flygbolaget för att kolla att allt kommer gå bra och så läste killen min Iternery och sa: Frankfurt-Philadelphia (USA) OK, Philadelphia - Phoenix (USA) OK och Phoenix - San Jose(USA) OK, och då fick jag verkligen en shock. Och det var som det verkade vara, jag hade bokat fel flyg, inte som planerat till San Jose, Costa Rica men till San Jose, California. Och då trodde jag verkligen att min semester skulle ta slut innan den ens hade börjat på riktig! Men efter några minuter där jag vägrade tror att jag kan vara så otoligt klantig och några mer eller mindre uppmuntrande ord från David bestämmde jag mig för att göra det bästa ur situationen och hälsa på Federico och Luis, två mexican-american vänner som bor i California, som jag lärde känner på min sista stora resan i Argentina. Så jag ringde upp de efter tre år och sa : "Hej, det är Sarah från Tyskland, som ni träffade för tre år sen i Argentina. Hon, som inte kunde nåt spanksa och trodde att ni skulle vållta och döda henne för ni såg så farliga ut." Och gissa vad de sa! De var jätteglada och sa jag skulle stanna i California en hel vecka och de skulle ta ledig och visa mig runt. en hel vecka!!!!! Det verkade helt otroligt! Men det var sant!

Och den 13:e Juni satt jag äntligen på planet... mot San Jose, California!!!!!!!!!

Sent på kvällen den 14:e kom jag ändligen fram till San Jose flygplats, efter att jag fick byta plan 3 gånger och hade så mycket krångel med den amerikanska immigrationen att jag nästan missade flyget. Först så såg min väska väl inte så förtroende väckande ut (jag har min rycksäxl nämligen i nånslaggs säck, så att den inte blir skadat eller stulen) och sen så visste jag varken vad mina vänner heter i efternamn, eller var exact de bor eller vad de jobbar :-), jag var inte så bra förberedd helt enkelt! Men jag kom genom till slut och kom ombord som den sista passagerare. Men jag han! Och sen var jag äntligen framme:

För första gången in California!

Från flygplatsen tog jag en taxi hem till en vänn av mina vänner som jag aldrig hade träffat förr, men som bor i San Jose och där skulle jag sova den första natten till Luis skulle hämta mig nästa morgonen och ta mig till Federico som bor en Berkley! Jag tog also en Taxi fran flygplatsen till Cindy, så heter tjejen jag skulle bo hos. Mitt på natten, jag hade bara en ungefär adress och en telefonnummer, men min mobil funkade inte. Jag vet inte hur lång tid det tog att hitta huset, men vi klarade det till slut och jag blev 30 dollar fattigare för en taxifärd som vanligtvis inte skulle har tagit längre än 7 minuter!
Cindy är också mexican-american och bor ihop men en annan tjej, Jasmin, som också är mexican-american och fortfarande illegal invandrare. Vi sågs och det bara känndes som om vi hade varit vänner förra livet, jag har sällan träffat folk som jag kom överens med så bra från första ögonblick.
Vi satt och pratade och drack öl typ hela natten, och det skulle bli så varenda natt jag var där, men det kunde jag inte ana då, och när jag slutäntligen la mig klockan 5 på morgonen, tänklte jag, nu kan jag sova ut... min semester har äntligen börjat!!!!!!!!!!!!!!

Posted by Sarah_S 13:04 Archived in USA Comments (0)

(Entries 6 - 10 of 10) « Page 1 [2]